Vem bestämmer? Det var den centrala frågan i andra delen av seminarieserien ”Förorternas framtid”. En engagerad panel bestående av bland andra Gustav Fridolin (MP) och Gudrun Schyman (Fi) diskuterade begrepp som integration, segregation, nationalism och makt.

Seminariet i Folkets hus i Rinkeby, som arrangerades av Institutet för Framtidsstudier, Tema Likabehandling och Tema Integraion i arbetslivet, inleddes med tre korta presentationer av forskare på ämnet ”makt och delaktighet”.

Föreningsdeltagande och politiskt engagemang
Gunnar Myrberg, Institutet för Framtidsstudier, berättade om slutsatserna av sin avhandling om hur föreningsdeltagande kan kopplas till politiskt engagemang.  Bakgrunden var frågan varför utrikesfödda generellt sätt är mindre politiskt engagerade.

Han konstaterade att det fanns vissa samband mellan föreningsdeltagande och politisk aktivitet, men framhöll också att socioekonomiska och demografiska analyser var viktiga. Dessutom finns det stora skillnader i gruppen utrikesfödda. Gruppen som är födda i Afrika, Asien och Sydamerika, som också upplever sig vara mest diskriminerade i samhället, är minst engagerad i de formella politiska systemen.
– Men det är de som i störst utsträckning väljer utomparlamentariska metoder, som ”protester”, sa Gunnar Myrberg.

Brist på information ett problem
Soheyla Yazdanpanah, Stockholms universitet, berättade om sin undersökning bland lågavlönade, ensamstående mödrar i Sverige. Hon ville lyfta fram en särskild faktor – tillgången till information – som viktig för de här kvinnornas möjligheter för att kunna försörja sig själva och sin familj. Det kunde handla om brist på information om hur det svenska samhället fungerade, om försäkringssystemet, om olika ”samhällskoder”.

- Vi lever i en tid som kännetecknas av ett stort informationsflöde, samtidigt som det också finns en större valfrihet. Kombinationen av dessa faktorer verkar exkludera flera sociala grupper från samhället. När tillgången till information inte är demokratiskt utdelat, kan det bli ett problem, konstaterade Soheyla Yazdanpanah.

Egenmakt och fri vilja i projekt
Viktor Vesterberg, TIA, Linköpings universitet, berättade om slutsatserna av en fallstudie han har gjort vad gäller egenmakt (empowerment)  i ett ESF-projekt. Han beskrev skillnaderna i vad som stod i projektets beskrivning, vad projektledning hoppades kunna uppnå och hur deltagarna själva upplevde sin egenmakt. Hans undersökning visar att deltagandet i projektet ofta var påtvingat för målgruppen – därför var det också svårt för dem att kunna ha egenmakt.
– Det blir en paradox med påtvingad egenmakt ochdet begränsar medborgarnas delaktighet, sa Viktor Vesterberg.

Kan politiken göra något?
Efter presentationerna följde en paneldiskussion där Adam Cwejman, ordförande Liberala ungdomsförbundet, Gustav Fridolin, språkrör, Miljöpartiet, Barakat B. Ghebrehawariat, kommunikationsansvarig, Forix – Förorternas riksdag och Gudrun Schyman, Feministiskt iniativ.

Panelen diskuterade begreppen integration, makt, rasism, delaktighet – och debatten präglades av en vilja av att våga prata om problematiska begrepp, och våga nämna saker vid dess riktiga namn och ”lyfta fram dem i ljuset”.

– Makt är en viktig fråga att diskutera i sammanhanget. Den vita elefanten i vardagsrummet – en rasism utan raser, en kodad form av rasism där man många gånger använder begreppet invandrare … Det har länge pratas om att ställa krav på invandrare – det är dags för invandrare att ställa krav på politiken, sa Barakat B. Ghebrehawariat, och fick applåder.

Adam Cwejman pratade om att man kan ha nått vägs ände med riktad integrationspolitik. Han menade att det är fel att stirra sig blind på kategorieseringar av människor – bättre att skapa något nytt tillsammans istället, gärna runt begreppet medborgarskap.

Gudrun Schyman jämförde integrationsarbetet med jämställdhetsarbetet – man har en bild av att man är duktig i en internationell jämförelse, men inte om man ser till sina egna mål.
– I en broschyr från Svenska institutet står det att vi är ”öppna och toleranta” allihop. Men det är en falsk självbild…Vi är inte heller överens om vad begreppet integrationspolitik är, vad vi ska göra och vilka mål vi har. Det skulle behöva diskuteras mycket mer, sa hon.

Barakat B. Ghebrehawariat sa:
– Vi borde prata mer var makten finns och inte om maktlösheten, invandrare och förorter. Vi möts – men i maktassymetriska situationer. Segregation är en aktiv politik inte en naturkatastrof.

Gustav Fridolin påpekade att vi lever i den falska tron om att Sverige har varit ett homogent samhälle, vilket inte stämmer. Han problematiserade också begreppet ”utanförskap” som klumpade ihop människor i en massa som man inte kan individualisera.
– Det är svårt att tänka sig ett möte med utanförskapet – det är något långt borta som vi skräms av. Samtidigt har vi individualiserar framgången, sa han och hänvisade till exemplet Zlatan.

Panelen var överens om att det krävs en generell politik snarare än en riktad för att skapa ett mer inkluderande samhälle – ett ”vi” bara istället för ” vi och de”.